caroline

Jaha, då sitter man här igen.

Hur jag började min morogon var intressant i alla fall:

Mamma ringer, väcker mig, ber mig gå ut i hallen för att se om det ligger några gråa handskar där, nej säger jag.
Då hade hon tappat dem på vägen till jobbet. Då ber hon mig gå ut och kolla på vår "trappa", nej inga där heller.

Finalen:
Hon ber mig gå ut till vägen och kolla. Jaja muttrar en sömnig caroline, sätter på sig sin fars stora skor och går ut.
Linne, shorts, enorma skor vandrar nu ut till gatan och vad ser hon?

Jo, handskarna.
50 meter bort.

Hon har tur som har mig.

Nu kurrar min mage, GOD MORGON! :-)